Fågel, fisk, kyrkogård eller mitt emellan?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ulleråkers kyrkogård fortsätter att intressera mig. Vad är det för en plats egentligen? När jag söker efter den som numera har ansvaret för platsen så går jag bet. Har därför skickat iväg ett mail till Länstyrelsen. I mån av tid har jag bestämt mig för att göra efterforskningar i hur det där med kulturminneslagen fungerar i praktiken. Ulleråkers sjukhuskyrkogård blir min första fallstudie. Den borde rent logiskt omfattas av lagen som säger ungefär såhär:

”Skydd av kyrkomiljöer  Enligt kulturminneslagen (SFS 1988.950) ska alla kyrkobyggnader och kyrkotomter som tillhör Svenska kyrkan samt alla begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskar. Om kyrkomiljön är från 1939 eller äldre ska Länsstyrelsen ge tillstånd till förändringar … ” citerat från Länstyrelsen Uppsala Län, min kursivering.

Det råder lite oklarheter om kyrkogårdens vara eller icke vara. Eftersom jag är något av en ”surtant” när det kommer omkring, särskilt vett och etikett vad det gäller minnesplatser, så blev jag illa berörd när jag insåg att en förskola använde kyrkogården som lekplats. Efter lite efterforskning så verkar det hela bero på ett missförstånd då personalen uppfattat kyrkogården som ”nedlagd”. Även om jag vill försöka att inte värdera detta, så kvarstår faktumet att det finns modern trädgårdsutrustning, gräsmattorna klipps, det står ljusvid gravarna etc. Den känns lite för aktiv för att vara nedlagd, men jag hoppas få ett svar. Hur som helst leder detta mig till spännande funderingar över minnesplatser och gravar.

Hur otydlig kan en minnesplats vara? Det ska sägas att det inte finns så många gravstenar eftersom de flesta av gravarna tillhört patienter och endast förärats med ett träkors som sedan länge är borta. Detta gör kyrkogården otydlig. Hur tydlig bör en minnesplats vara? Räcker det med de vanliga attributen som beskrivits ovan, eller behövs trista ”förbudsskyltar”? Kan en grav bara upphöra att finnas även om benen eller stoftet finns kvar i marken? Går det att ”lägga ner” en kyrkogård? Är det endast betraktaren som avgör värdet på en plats?

Graven på en modern svensk kyrkogård upphör när gravrätten löpt ut och de anhöriga slutar betala. För mig känns det lite underligt att tänka på. Är man död är man ju död i en evighet. Fast graven är endast en plats för de levande att sörja de döda (beroende på hur man ser på livet efter detta). Den hyr vi och sedan hyrs den ut till nästa.

Vi skulle kunna tänka att ben endast är ett organiskt material som sakta förmultnar och inget mer. Fast inte minst debatten om hanteringen av mänskliga kvarlevor på museerna visar att människoben väcker känslor och inte kan hanteras som vilket ”föremål” som helst. Specialhantering av mänskliga kvarlevor i förvarings och utställningssammanhang är något jag upplever blir vanligare ju mer frågan diskuteras. Repatriering, att återföra, kvarlevor av människor till t.ex. platser eller minoritetsgrupper är också aktuellt i många olika fall. Fet-Mats från Falu gruva är kanske ett mindre omtvistat, ganska oskyldigt, men ändå tänkvärt fall. Han dog 1677 i ett gruvras, konserverades av gruvvatten, hittades 1719 och ställdes ut, begravdes, plockades upp och ställdes ut igen, hamnade på en vind och fick sin sista vila år 1930 då han begravdes för sista gången. Ingen anhörig har funnits att sörja Fet-Mats, men ändå ville man begrava honom och ge honom en minnesplats 1930. Men Ruth som bara var ett hjon på Ulleråkers mentalsjukhus, vem reste hennes sten? Och kan man bygga en snögubbe på Ruths grav, när ändå ingen vet vem hon var?

Viktiga/kända/rika personers gravar i Uppsala kan ses i speciella gravvandringar och har en skyllt som berättar att det är en ”kulturhistorisk grav” som förvaltas av kyrkogården. Jag tycker att Ruths grav också borde minnesmärkas. Ännu hellre än välkända författares, för om gräset växer över stenen kommer ingen minnas hennes och alla andra ”Ulleråker-hjons” öde. De förpassa återigen till utkanten av samhället.

Annonser
Det här inlägget postades i Besökt, Okategoriserat, Upplevt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Fågel, fisk, kyrkogård eller mitt emellan?

  1. Erik skriver:

    Vad fint du skriver. Två reflektioner:

    1. Jag gissar att träkorset fällts av Kyrkogårdsförvaltningen när de gick igenom alla gravstenar efter en olycka i höstas: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=823312 – Annars borde de ha fällt det eftersom det uppenbarligen gick att fälla 🙂

    2. Nog bör det vara Uppsala kyrkliga samfällighet med sin kyrkogårdsförvaltning som är ansvarig för kyrkogården. Jag tror att jag läst att de är det, men den uppgiften var nog isåfall från 1999. Det vore spännande att höra vad du kommer fram till.

  2. Scribo skriver:

    Jag har vandrat runt i den där kyrkogården och tycker det är en fin plats. Skogen runt omkring gör att den känns omslutande om man räknar bort den stora parkeringsplatsen förstås. Lite synd att den används längre och någon lekplats är det definitivt inte.

  3. Tord engström skriver:

    Ulleråkers kyrkogård ägs fortfarande av landstinget men det är Uppsala kyrkogårdar som svarar för skötseln av kyrkogården. Korset var rötskadat och föll men är nu lagat och står upp igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s